Sitter och lyssnar på väldigt gamla låtar. Ni vet såna som man satt och grät till som tonåring för att man tänkte på något speciell kille. Det roliga är att det beteendet slutar inte bara för att man blir vuxen. Och varför skulle det man har lika mycket känslor när man har blivit vuxen.
I alla fall, nu är inte fallet att jag sitter och gråter utan sitter mer och små ler tänker "Guuud vad man har gråtit till denna låten".
Minnen, det är de som betyder något, både de dåliga och de lyckliga. Det kvittar hur mycket saker du samlar på dig, det kommer inte vara det du tänker på när du tittar tillbaka på ditt liv. Det kommer vara alla fina minnen du har med de som betyder något, de saker du har åstadkommit själv eller med andra.
I alla fall, nu kom jag på ett litet sidospår, denna låten av Jessica Simpson har fått tårarna att rinna ner för kinderna tusen gånger i min ungdom. Har ni inte hört den? Gå in och lyssna på den heter "When you told me you loved me"
When you told me you loved me
Did you know it would take me the rest of my life
To get over the feeling of knowing
A dream didn't turn out right
When you let me believe that you weren't complete
Without me by your side
How could I know
That you would go
That you would run
Baby, I thought you were the one
Did you know it would take me the rest of my life
To get over the feeling of knowing
A dream didn't turn out right
When you let me believe that you weren't complete
Without me by your side
How could I know
That you would go
That you would run
Baby, I thought you were the one
Även denna bilden innehåller många minnen. Min fina Karolin som jag har haft så mycket kul med när vi har lekt med kameran. Det kommer jag aldrig glömma <3
Slut för idag, natti natt.